Skuggorna blir allt längre och semestern närmar sig sitt slut. Framför oss väntar en höst som kanske inte är lika färgsprakande som de vi är vana vid för att träden i de varmare, blötare och kortare höstarna vi kan förvänta oss får svårare att bilda det röda pigmentet. Många av oss kommer att fortsätta jobba hemifrån ännu en tid och vi fortsätter att hålla distans. Den förändrade samtiden med vetskapen om vår sårbarhet inför smittspridningar och det förändrade klimatet ställer krav på alla oss som planerar, designar och bygger våra städer och hus att inte rulla vidare i gamla hjulspår utan tvärtom vara uppmärksamma och forma framtiden utifrån förändrade förutsättningar. Inte mycket kan göras som vanligt; hemmet behöver plats för arbete och studier, kontor ska finnas tillgängliga men kanske inte veckans alla dagar och bara emellanåt för företagets alla anställda, bilar ersätts av spårbunden trafik för att minska CO2-utsläppen och de bilar som fortsätter rulla laddas med el vilket i sin tur kräver andra typer av bränslestationer, hårdgjorda ytor behöver ersättas av grönska för att ta hand om de numer allt vanligare förekommande skyfallen.

Det här är bara några exempel på den förändrade tid vi lever i och vad som krävs för att hantera den. För att klara av att uppfatta förändringen behöver vi skärpa vår uppmärksamhet så att vi förnimmer den. Ibland yttrar sig ändringen först bara som krus på ytan, eller fladdrande skuggor ibland tar den oss med storm liksom coronaviruset gjorde för drygt ett och halvt år sedan. Små förändringar kan uppfattas i samtalet om vi lyssnar noga. Ibland finns ännu inget förändrat beteende men vi måste ändock planera och designa för förändrande förutsättningar. Så vi tar med oss magin från semesterns lek och utforskande in i hösten och bäddar för en allvarsam lek  där fladdret från skuggorna får framträda och ges plats och form.